Category Archives: 13-Vertikala realiteter

iii. Vertikala realiteter

Denna domän handlar om hierarkier, under- och överordning. Vertikalt beroende såväl som ansvar. I det ena fallet beroendet av de som har erfarenheter, kunskaper och befogenheter som individen själv inte har men stundtals behöver förhålla sig till eller få tillgång till: Myndigheter, skola, föräldrar. Gud? I det andra fallet ansvaret för de yngre, den kommande generationen eller dem som individen står i en ansvarig eller priviligierad ställning i förhållande till. Detta är roller som kan skifta, över tid och i olika sammanhang. En fråga vi kan ställa till materialet är: Vad säger intervjupersonerna som kan hjälpa oss att förstå hur de förhåller sig till de vertikala realiteterna?

Teman och reflektioner som bedömts anknyta till denna domän har inordnats under följande rubriker: Föräldrar och anhöriga; Att själv bli förälder; Etablissemanget; Ett nytt paradigm; Tro och vetande; De upplysta, samt Gud.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för iii. Vertikala realiteter

Filed under 13-Vertikala realiteter

Föräldrar och anhöriga

Nära anhöriga är ofta sådana som individen levt tillsammans med i en eller flera tidigare inkarnationer. Detta kan beskrivas som att hon ingår i en sorts storfamilj vars medlemmar följs åt liv efter liv. I själva verket är det relativt sällan vi träffar en person för första gången. En kärleksrelation kan på så vis få en fortsättning, liksom att konflikter kan redas ut på sikt. Att vi återser varandra fungerar ungefär som med en radiosändare och en mottagare. Vi dras tillbaka till speciella platser, grupper och specifika individer som vi har en anknytning till. I ett tidigare liv kan individerna ha kommit överens om att återses i nästkommande liv för att till exempel bilda familj. En intervjuperson beskriver sina band till föräldrarna såhär:

Alltså man låter sig födas, det är en kärlekshandling, och det gör man för att, i det här fallet, därför att jag hade något att sona gentemot min far i ett annat liv […] Och så har det ju varit med… Ja det är väl framför allt min far som var viktig. Min mamma och jag hade väl inte så mycket tidigare ihop

Innan födelsen har individen, med ett vuxet perspektiv, haft överblick över det liv hon ska födas till och skrivit ett slags kontrakt. Vilken relation människor har till varandra kan skifta mellan liven. Intervjupersonerna berättar om många olika erfarenheter av detta. En kvinna berättar att hennes dotter i ett tidigare liv varit hennes lillasyster. Systern hade uppskattat detta och därför sökt sig tillbaka till henne och är nu respondentens barn. En respondent berättar om hur hennes ex-partner i tidigare liv varit såväl hennes mor som hennes bror, vilket kunnat förklara den trevande inledning som relationen fick i det här livet. En kvinna berättar att hennes far i ett tidigare liv varit hennes älskade. Hon reflekterar över att det då kunde ligga nära till hands att tro att det i detta livet skulle ha funnits något incestuöst dem emellan, men att så har det inte varit, om än relationen beskrivs som komplicerad av respondenten.

Det vardagliga uttrycket att vi ”inte väljer våra föräldrar” som ofta ligger till grund för medkänsla med barns situation och ibland samhälleliga insatser blir här satt i fråga då individen faktiskt själv valt sin mamma och pappa. Talanger och egenskaper liknas vid ”ett slags psykiskt DNA, eller andligt DNA” som individen själv för med sig till det nya livet. Individens föräldrar är snarast att betrakta som medvandrare. En respondent säger om de likheter han funnit mellan sig själv och sina föräldrar: ”Men det är inte deras egenskaper jag har ärvt… [Jag: Det är dina egna?] Det är mina egna, ja. Men då passar det väldigt bra in på deras gemensamma uppsättning, psykiska genuppsättning, eller vad man ska kalla det.” Mozart nämns av ett par respondenter som någon som sysslat med musik i många inkarnationer. Dennes talanger gick inte att förklara enbart utifrån uppfostran eller den träning han fick bland annat av sin far.

Nyandligheten delar åtskilligt med den traditionella religionen, exempelvis att livet fortsätter efter döden, men möjligheten till rollbyte mellan liven är en föreställning som är förhållandevis exotisk. Psykoanalysen menar att detta att trotsa generationernas ordning och överskrida incesttabut, exempelvis att det lilla barnet vill gifta sig med föräldern av motsatt kön och konkurrera ut föräldern av samma kön, är normala fantasier. Chasseguet-Smirgel (1991) skriver:

Att frigöra sig från urscenens tyngd, undfly generationskedjan, att försöka ge liv åt ett barn utan far, eller utan mor, att föreställa sig född av en jungfru eller tro sig vara Gud, representerar utan tvivel lockande möjligheter (Chasseguet-Smirgel, 1991, s. 30).

Sådana fantasier kan leva vidare omedvetet hos den vuxne utan att de behöver innebära några bekymmer. En skillnad i föreliggande material torde vara att detta är uppfattningar som argumenteras för med förnuftsmässiga argument. Farias och Granqvist (2007) skriver att indikationer om att det förekommit så kallade ”role reversals” under uppväxten är mer frekventa i AAI-intervjuer med anhängare av new age än i normalpopultationen. Sådant pekar mot att individen haft en olycklig eller otillfredsställande relation till sina vårdnadshavare där hon i många fall tidigt fått axla ett alltför stort ansvar, vilket sedan upprepas eller återgestaltas i det nyandliga engagemanget.

Ett alternativt synsätt är att detta är latenta lockelser hos oss alla och att nyandligheten konkretiserar eller rättfärdigar dem.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Föräldrar och anhöriga

Filed under 13-Vertikala realiteter

Att själv bli förälder

Att bli förälder är inte nödvändigt, även om denna erfarenhet beskrivs som en positiv erfarenhet av de respondenter som är det. En kvinna fick sitt första barn i fyrtioårsåldern och berättar att hon då ”kallat” på sitt barn: ”Alltså, ja men vill du komma, så är du välkommen nu, jag klarar det här nu.” En respondent berättar att hennes dotter i ett tidigare liv varit respondentens mor, en kvinna med speciella gåvor. Under gravititeten gav detta respondenten styrka och nu gör det att hon känner sig tryggare i sin modersroll:

Men det är kanske lite att jag ser henne lite mer som stark nu. Hon är ju ett litet barn. Små barn är sköra, liksom. Men jag tänker den här intuitionen som jag hade, att, oj, hon är en stark själ, det är ingen fara, den stämmer nog. Jag har liksom lite mer kött på benen […] Hon håller på att lära in liksom… allting. Hon är ju intresserad av grejor. Alltså, den materiella världen. [Jag: Men det kommer inte mellan er, på nåt vis, att du tänker… Det där är min mamma?] Nä, det… gör det det. Få se nu. Nej enda gången när jag känt såhär, oj oj oj, det är när hon gör såhär lite massage på mig på ryggen såhär. För då känner jag, gud vilken healer hon är. Det här känner jag igen.

Det går naturligtvis att leva ett rikt liv utan barn. Många ges aldrig möjligheten eller får kontakt med en längtan när det är för sent. Det kan så klart också vara ett väl övervägt beslut. Vad som dock kan problematiseras är om inställningen att inte vilja bli förälder motiveras av eller bagatelliseras utifrån den nyandliga världsåskådningen. Det är uppenbart hur individen skulle kunna komma till en sådan slutsats med hänvisning till att föräldraskapet hunnits med i tidigare liv eller att hon eller han blivit alltför utvecklad i andligt hänseende för att längre ägna sig åt sådant. Något som då argumenteras för med hänvisning till idéer inom tankesystemet och utifrån en självbild som upprätthålls med hjälp av samma tankesystem.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Att själv bli förälder

Filed under 13-Vertikala realiteter

Etablissemanget

De institutioner som har makt och tolkningsföreträde i världen beskrivs överlag som bristfälliga. Makthavare borde istället vara ”visa människor”. Media går i många fall etablissemangets ärenden och väljer att tiga om sådant som kunde vara obekvämt, till exempel tecken eller rentav bevis på att jorden besöks av individer från andra planeter. Det finns ett alltför stort fokus på pengar i världen. Kritik riktas emot personer som tjänar på den ekonomiska krisen. Sjukvården uppfattas som hiearkisk, konservativ och alltför inriktad på sjukdomar och somatik. Denna borde istället ha en helhetssyn och arbeta förebyggande. En respondent menar att det borde heta ”friskhus” istället för sjukhus. Akademin beskrivs som en död värld. Psykologer och terapeuter är sällan experter på det område där de anses för att vara det. Ett par respondenter uttrycker dock tacksamhet för den hjälp de fått via gängse psykoterapi, även om också de framhåller att de vanliga terapeuterna skulle behöva komplettera sin förståelse med det nyandliga perspektivet.

I synnerhet riktas kritik mot naturvetenskapen och kyrkan. Dessa beskrivs som föråldrade paradigm. Det naturvetenskapliga paradigmet är ateistiskt och materialistiskt. Det är begränsat och behöver utvidgas, snarare än ersättas, med de perspektiv som den nya andligheten representerar. Kristendomen har haft en mission att fylla under en period när människor inte hade någon förmåga att ta till sig mer avancerade svar på de stora frågorna. Nya upptäckter, inom exempelvis kvantfysik, har dock gjort gamla förklaringar otillräckliga och många frågor pockar på andra svar, detta inom såväl vetenskapen som religionen.

Respondenterna visar ett stort intresse för teologiska frågor. Från kristet håll hävdas det till exempel att guds vägar är outrannsakliga, vilket ur ett nyandligt perspektiv inte är korrekt. Vissa av kyrkans uppfattningar, i synnerhet föreställningen att Kristus död på korset skulle kunna befria oss från skuld, avvisas med förnuftsargument. Kyrkans uppfattning om synd och skuld är i grunden ett missförstånd: ”Skippa det här med synd och förlåtelse och skräp, och så faktiskt prata om livet och kärlek, och vart vi ska ta vägen och vad vi ska tänka på”, säger en intervjuperson. Sammantaget går kritiken emot kyrkans lära ut på att denna är förenklad, snäv och trång. Religionen har genom historien varit grunden för många krig, diktaturer och annat som förtryckt människor, vilket visar att religionen även är ett potentiellt mycket farligt fenomen. Att börja intressera sig för den nyandliga världsbilden liknas vid att ”komma ut ur boxen”. En av respondenterna beskriver sig själv som mycket religiös, men säger att hon aldrig har känt sig hemma i kyrkan.

Bibeln har förvanskats genom historien. Framför allt är det den katolska kyrkan som bär skulden för detta. Motivet har varit att man velat slå vakt om sin egen makt och exempelvis förbehålla sig rätten att utfärda avlatsbrev. Ett annat orsak har varit att maktens män inom kyrkan önskat behålla en patriarkal ordning. En respondent menar att vad som står i bibeln kan ha varit tillrättalagt eller anpassat redan från början: ”Ja och den har ju haft sin funktion. Hur skulle Jesus ha gjort för den tidens människor. De hade ju inte våra begrepp som vi har idag så där, så religionen har ju varit tillrättalagd för dem som omfattat den”. Det finns andra evangelier, även ett skrivet av en kvinna, vilka har förtigits. Thomasevangeliet hittades redan på 1940-talet, men gömdes undan av katolska kyrkan i fyrtio år. Vad som är så obekvämt med detta senare evangelium är att det inte sägs någonting om synd i det. I Thomasevangeliet ligger fokus istället på kärlek.

Flertalet respondenter kommer även in på aspekter av de gamla paradigmen, i synnerhet vetenskapen, som intresserar dem. Steven Hawkins nämns med uppskattning, så även Albert Einstein. Om Einstein framhålls det att han var troende. ”Gud skapar genom vetenskapen”, säger en av respondenterna och menar att den nya andligheten skulle ha mycket att tjäna på att öppna upp för och ta intryck av vetenskapen. Positiva saker med kyrkan som lyfts fram är till exempel musiken och stillheten. Själva kyrkorummet beskrivs som en oas, vacker och fridfull. I en församling kan man också få uppleva gemenskap. Kyrkan har alltjämt en viktig funktion att fylla i samhället. Ett exempel på detta är hur denna kan samla människor efter en stor olycka eller katastrof. Kyrkan är trots allt ett bra forum och en institution som människor behöver. Det finns även bra präster vilka tänker själva.

Bibeln är eller kan ha varit en inspirationskälla för respondenterna. Flera berättar att de under någon period läst denna med behållning, i synnerhet Nya testamentet. En av respondenterna påverkades under sin konfirmation framför allt av evangelierna. Dock tyckte han redan då att dessa behandlades på ett ytligt sätt i undervisningen. Kyrkan har också förändrats över tid, menar en respondent. Den har behövt att ge upp sina absoluta anspråk, att bibeln skulle vara Guds ord, detta för att kyrkan skulle kunna få ”vara med i den intellektuella leken”. Att leva i ett land som är så pass sekulariserat som Sverige ses som något positivt.

Den detronisering som sker av såväl föräldrar som tidigare generationer går igen i synen på etablissemanget. Nyandligheten förkastar både vetenskapen och religionen som ”veihcles of truth” och hävdar istället att individen behöver lyssna på sitt inre, skriver Houtman och Aupers (2007). Men förhållandet tycks vara ambivalent. ”Vetenskapsmännen får fungera som både slagpåsar och hjältar, allt efter de esoteriska lärornas behov”, skriver Hammer (2000, s. 11). Ambivalensen kommer till uttryck även i den nyandliga terminologin. Många ord och begrepp som förekommer i intervjusvaren har en rationell eller vetenskaplig klang, exempelvis: Lagar, principer (som i ”den dräpande principen”), arbetshypoteser, frekvenser, geometri, skalor, system, energier, ljus, perspektiv, atomer, facit, logik, synkroniciteter, talangkärnor, fraktaler, hologram, dimensioner, kemi (”tankarnas kemi”) och resonanser.

I litteraturen beskrivs detta av allt att döma hatkärleksfulla förhållande till naturvetenskapen och kyrkan som ”scientism” (Hammer, 2000, s. 15) respektive ”religism”. Wikström (1998) skriver om hur kyrkan, fastän ofullkomlig och rigid, ändå stått upp för något. Människor har kunnat ”ta spjärn mot en religiös idékärna i sitt tvivel eller i sitt avståndstagande” (s. 38). Kanske att respondenternas ambivalens kan förstås som en önskan att få vara med, men inte riktigt veta hur detta ska gå till? Att erkänna dessa institutioner, till exempel naturvetenskapen, skulle rimligen också ställa krav på underordning, då forskarna redan har arbetat med dessa saker i hundratals år.

Vitz (1977) skriver att den nya andligheten ”knows no laws at all, since laws imply a law-giver” (Kindle location 2218). Förutom att begrepp lånats från såväl vetenskap som religion, så används vissa allmänna ord också med en ny och delvis avvikande innebörd, exempelvis: ondska, godhet, mörker, Gud, kärlek, rättvisa, med flera och det går kanske att hävda att också språket utgör en överordnad värdslig struktur som intervjupersonerna har ett laddat eller ambivalent förhållande till.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Etablissemanget

Filed under 13-Vertikala realiteter

Ett nytt paradigm

De föråldrade vetenskapliga och religiösa paradigmen ska ersättas eller snarare kompletteras med ett nytt, holistiskt perspektiv. Detta nya perspektiv är samtidigt en sorts essentiell kunskap eller urreligion som mänskligheten tidigare har omfattat. Djupast sett finns bara en sanning. Den nya andligheten är en representant för denna sanning. Detta är en djup, esoterisk kunskap som också förvaltats av de mystiska traditionerna inom de respektive världsreligionerna. En av intervjupersonerna refererar till bibeln där en sådan åtskillnad nämns: ”Ja alltså traditionellt, i olika riktningar, så har man ju också skiljt på dem som har varit redo för den inre esoteriska läran. Medans allmänheten kanske inte varit det. Paulus till exempel talar om att han skiljer på att ge mjölk och att ge kött.”

Den nyandliga världsbilden belyser sådant som de äldre paradigmen står oförstående inför, behöver tillgripa mer långsökta hypoteser för att förklara, eller som dessa hävdar att det inte ens finns ett svar på. Den har en stor förklaringspotential. Mänskligheten behöver komma tillbaka till de ”absoluta sanningarna”, menar en respondent. Med postmodernismen har de stora idéerna, de totala ideologierna, gått under. Detta är ett signum för den tid vi lever i just nu. En respondent framhåller att han ser positivt på sådant som liberalism och pluralism, men att han trots allt hoppas och tror på en renässans för en mer sammanhållen idé om livet. Ännu är dock inte så många redo att ta till sig detta nya paradigm.

Övergången till detta nya paradigm kommer att ske den dagen när naturvetenskapen upptäcker eller erkänner förekomsten av ”högre materieslag”, det vill säga tillvarons andliga aspekt, detta som till exempel gör telepati och liknande möjligt. För tvåhundra år sedan sågs mikroorganismer som metafysik, medan detta idag är vedertagen kunskap. Normalvetenskapen står inför att göra en liknande upptäckt igen. De äldre paradigmen lever vidare delvis på grund av att vi vant oss vid att se på världen på ett visst sätt.

I intervjusvaren förekommer även åtskillig kritik av nyandlighet och new age. Sådan andlighet kan av respondenterna uppfattas som alltför kommersiell, flummig, dogmatisk eller grupporienterad. Det framhålls hur en nyandlig föreställningsvärld ibland kan leda till ett förenklat tänkande. Dessa avarter är inget som respondenterna vill bli förknippade med. En av respondenterna hade övervägt att sätta sina barn i antroposofernas Walldorfskola, men ändrade sig när hon fick se informationsmaterialet som skolan skickade ut. När en viss ideologi eller vissa idéer om vad som är rätt och fel överbetonas så kan det likna hjärntvätt, även inom den nya andligheten, menar hon:

Men jag tycker om… jag tycker om mänskor som man ser skavanker, och jag tycker OM… jag tycker om det här skitiga, i både… allt möjligt sådär, så att man ser att det… Att det finns plats att vara mänska… Och jag tycker inte om sitta sådär… vått-i-vått i vackra färger. Och så blir det jättetråkig konst. Jag tycker att det blir såhär hjärntvättning, att alla ska vara lika. Jag vill att individen ska komma fram och få göra vad den vill

En nyandlig lära kan vara mer eller mindre systematisk eller utarbetad. Vissa riktningar nöjer sig med att ”nu ska vi dyrka gudinnan igen”. En respondent som läser mycket olika litteratur på det nyandliga området konstaterar att det finns åtskilligt som är dåligt också och att det gäller att kunna sovra. Det finns kursgårdar där målsättningen är att deltagarna ska utveckla andliga förmågor. Detta kan vara missriktat och rentav farligt. Nyandligheten är en bransch med många lycksökare. Mycket handlar om att tjäna pengar. Att utbudet är så spretigt, till exempel i boklådor som säljer sådan här litteratur, är ett tecken på detta, menar en respondent.

New age eller den nya andligheten var redan från början en motrörelse (Wikström, 1998). Denna attityd tycks leva kvar i synen på auktoriteter bland annat. Vitz (1977) skriver:

The proponents of New Age spirituality commonly present their position as a radically new worldview. In particular, they reject old cultural paradigms based upon science, secular philosophy, and traditional religion; these are all seen to have ”failed”… The proponents of New Age believe that they have been empowered to initiate a ”millennium of light” that will redeem society from its obvious present ills (Vitz, 1977, Kindle location 2010).

 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Ett nytt paradigm

Filed under 13-Vertikala realiteter

Tro och vetande

Traditionell religiositet eller tro skiljer sig från det nyandliga engagemanget på avgörande vis. Att tro förknippas med att personen inte ifrågasätter, inte funderar själv, utan bara accepterar vad auktoriteter säger, till skillnad emot intresserade av den nya andligheten som behöver logiska resonemang för att kunna acceptera ett påstående. Vad som kan få någon att bli troende är bristande trygghet eller att den inre strukturen inte är så stark. Även om också religionen undervisar om vissa övernaturliga ting, så nöjer sig den religiöse ofta med dessa och betraktar annat, till exempel somligt som nyandligheten står för, som konstigt eller osannolikt. Detta eftersom det inte står om det i bibeln. Att vara så trogen ett begränsat tankesystem kan ha ett pris för den troende, som löper risken att bli en kluven människa. Framtiden kan komma att föra med sig nya upptäckter som de religiösa då kommer att få svårt att integrera i sitt trossystem. Svårast blir för det för de mest fanatiska som till och med förnekar evolutionen och exempelvis tror att dinosaurierna vandrade omkring här på jorden för några tusen år sedan, menar en respondent. Den nya andligheten däremot går förnuftsmässigt att förstå. Istället för att bara acceptera vissa dogmer så är det möjligt att själv undersöka vad de nyandliga författarna och lärarna hävdar är sant:

Man är religiös och går i kyrkan och ber till Gud, och hela det här köret, och är med i kören och ja allt vad de nu gör i kyrkan. Man lever ju i sin lilla värld, och man tror på Gud, man tror på Jesus, man tror på det som står i bibeln. Men tro, då TROR man ju bara. Martinus till exempel, han VET. Så där har man en skillnad […] Men jag tycker också att jag vet då, för jag litar på det Martinus skriver. Och allt jag har läst och allt jag har gjort och allt jag har upplevt, tyder ju mer på att Martinus har rätt än vad man har i kyrkan, med synd och sånt. Så att jag tycker ju att jag vet. Jag tror inte så, nä

Eftersom det är sådant som går att få bekräftad kan individen inte heller tvivla på denna världsbild. Via studier av nyandlig litteratur går det att få en upplevelse av koherens, att utsagorna faktiskt passar ihop. Detta saknas i den kristna teologin, som uppfattas ha många ”lösa trådar”. En intervjuperson beskriver en tredje position som varken är tro eller vetande:

Jag har liksom inte nån sån där TRO, såhär och såhär är det, och det här tror jag på till varje pris… Så att jag har egentligen ingenting att tvivla på […] Hade jag fel, hade jag rätt. Jag är inte i ett sånt läge riktigt, utan jag betraktar det där och det finns, men det är inget sånt där livsnödvändigt… Det här tror jag på, hade jag rätt, hade jag fel. Utan det… Nej det FINNS liksom inte. Däremot så kan jag känna… Om du… Jag har inte liksom beroendeförhållande till det eller vad jag ska säga

Egna erfarenheter av det övernaturliga gör att individen kan hävda att hon eller han vet, oavsett vad andra kan tycka eller tänka om detta. Det är dock förståeligt att andra kan betvivla eller vara skeptiska emot det individen på självupplevda grunder hävdar är sant, men detta behöver inte påverka den egna övertygelsen. En respondent berättar om nära-döden-upplevelser hon haft vid olika operationer hon genomgått. För henne har dessa bekräftat att det finns en tillvaro efter döden. Vissa läsupplevelser kan vara omtumlande. En intervjuperson berättar att han för många år sedan hittade en nyandlig bok i en affär, läste några sidor och därefter skrattade i en hel vecka. Det var som om en tyngd hade lyfts av hans axlar: ”Det var bara första sidan va. Så det var som att sätta nyckeln i låset ungefär”. Författaren är den som respondenten alltjämt, efter flera decennier, tycker ger den bästa beskrivningen av verkligheten. Att symptom som härör från trauman i tidigare inkarnationer kan fås att försvinna genom att de ursprungliga erfarenheterna återupplevs blir en bekräftelse på att individen faktiskt levt förut.

Intervjupersonerna beskriver sig själva som sökande, skeptiska och fria. De är inte religiösa. Det finns former av nyandlighet som respondenterna inte önskar bli sammanblandade med och de presenterar goda skäl för detta. Benämningen ”new age” uppskattas inte av någon. De nyandliga tankarna kan testas till skillnad mot mycket inom religionen. Ur en psykologisk synvinkel kan tilltron till förnuftet på ett område så svårfångat som det andliga behöva problematiseras. Kanske att betoningen av förståndet innebär en annan sorts slutenhet, i jämförelse med den troende som faktiskt erkänner att hon eller han just tror.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Tro och vetande

Filed under 13-Vertikala realiteter

De upplysta

Det är möjligt för en människa, om förutsättningarna är de rätta, att få djupa insikter om tillvaron på profetisk väg. Denna väg till kunskap, som inte går via studier, forskning eller experiment, liknas vid att personen blir ”upplyst” eller får tillgång till ”intuition”. Det vetande som erhålls på detta vis är av en hög, ren och fullständig karaktär och dessa individer är självskrivna lärare på det andliga området eftersom de kan se och förstå sådant som är fördolt för de allra flesta. Vad dessa individer upplever är själva ”tillvarons facit”.

De förutsättningar som krävs för att bli upplyst har att göra med vissa erfarenheter som den personen gjort i tidigare liv. Det ligger i förlängningen av vars och ens utveckling att få uppleva detta tillstånd. Skillnaden mellan denna typ av förståelse och när någon är hänvisad till att spekulera eller forska är som att jämföra människans fattningsförmåga med djurets, eller som att istället för att bara kunna väga och mäta en boks egenskaper faktiskt kunna läsa i den. Redan idag finns det individer som är upplysta. Somliga är inkarnerade här på jorden, medan andra numera fått en permanent hemvist i en andlig tillvaro. Portalfigurerna inom de stora världsreligionerna: Buddha, Moses och i synnerhet Jesus omtalas på många ställen och med respekt. Gång på gång i materialet återkommer den bibliske Jesus som modellen för människans fullkomning: ”Vi ska utvecklas till, typ, Jesus. När vi är i mål så är vi väl som han”, säger en respondent. En sådan upplysthet har även en moralisk dimension. Personer med dessa gåvor är normalt mycket kärleksfulla. I förhållande till dem utgör anhängarna yngre själar. Relativt den stora majoriteten som ännu inte omfattar de nyandliga tankarna och värderingarna utgör de sistnämnda dock en förtrupp. Att människor i allmänhet är omedvetna om, ointresserad av eller rentav skeptiska till dessa perspektiv är naturligt sett till deras nuvarande andliga nivå.

Det går att peka på hur så gott som alla naturgivna eller samhälleliga hierarkier underkänns i intervjumaterialet. Dock med ett undantag och det är just dessa individer som respondenterna menar är fullkomliga människor. De som ligger före i den andliga utvecklingen tycks på sätt och vis representera den äldre generationen för respondenterna. Den nästan reservationslösa aktning som visas dessa individer har drag av det som brukar kallas idealisering. Genom att kunna erkänna och förstå dem upplever individen möjligen också att hon eller han får del av deras storhet. I gruppen av dessa höga andar har den bibliske Kristus en särställning. Denne beskrivs av informanterna som ett av kyrkan på många vis missförstått andligt och moraliskt geni.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för De upplysta

Filed under 13-Vertikala realiteter

Gud

Respondenter bejakar att de tror på Gud. På frågan om denne är personlig eller opersonlig ges dock motsägelsefulla och tveksamma svar. Inte bara så att respondenterna har olika uppfattningar sinsemellan, utan frågan förefaller vara svår att redan ut även för var och en. En respondent liknar guden vid en arbetsledare eller lärare. ”Om man nu säger att man går i mål och blir en ängel då till exempel, så tror jag ju att det är liksom ängelns chef på nåt vis, som hela tiden lär alla runt omkring sig om kärlek.” Samme respondent fortsätter dock: ”Men det är ju bara en kraft så att på nåt vis… Man säger ju att man har Gud inom sig… Han finns ju med liksom överallt så det är väl kanske ingen han, utan det är väl nån kraft som finns överallt.”

Det finns en enighet om att Gud, vare sig denne är personlig eller opersonlig, har en väldig utsträckning. Själva tillvaron kan sägas vara denna gud. Allt ingår i detta system, allt och alla är delar av samma gudoms kropp. Universum är ett enda levande väsen, där den fysiska verkligheten utgör den fysiska sidan av Gud. Med sin själ eller sitt psyke är individen en del av denne gud. Denna större, ordnande instans i tillvaron benämns: ”Universum”, ”Gudskraft”, ”En stark gudsenergi”, ”Ren kärlek”, ”En kärleksfull kraft”, ”Det stora livssystemet”, ”Någonting”, ”Kosmos”, ”Ett högre medvetande”, ”En energi”, ”Världsalltet” och ”Ljus”.

Gud är varken ond eller god: ”Så det finns inte gott och ont, det finns ingen sådan dualitet, för gud är allt, även det onda så att säga. Så det är bara vi som ser på det onda som ont, för den motsättningen finns inte i gud”, säger en respondent. En personlig eller rentav föräldralik omsorg möter individen snarare via exempelvis skyddsänglar och osynliga vägledare. Planeten är en levande organism: Moder Jord. Även besökare från andra planeter håller ett vakande öga på oss, för dem befinner sig mänskligheten i sin tonårsperiod och vi är därför placerade i ett slags ”karantän”.

Granqvist (2014) har funnit skillnader i gudsbilden mellan troende och nyandligt intresserade. De förstnämnda har tillgång till en ”trygg hamn” eller en förnimmelse av någon som är större och mer vis än dem själva att vända sig till, medan de senare förefaller sakna detta. Kanske kan man säga att den nyandlige guden tillmäts vissa allokativa och konstitutionella egenskaper, men i stort sett inga vertikala sådana? Att Gud inte tillerkänns personlighet eller makt i gängse mening kanske också medför en frihet för individen att leva ut vissa fantasier som den traditionella religionen brukat hämma. Arlebrand (1992) hävdar dock att det finns ett saknat objekt bakom det nyandliga sökandet. Detta sökande har urartat till ”andlig materialism och konsumism. Utan kontakt med Gud tvingas människan hemfalla åt dyrkan av sig själv och sina personliga behov… Människan söker ytterst inte ’något’, utan ’någon’” (s. 224f).
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Gud

Filed under 13-Vertikala realiteter