Category Archives: 10-De existentiella villkoren

De existentiella villkoren

Werbart (2000) skriver att vi människor är ”irretrievably doomed to live as separate ’in-dividuals’, dependent on each other, divided into two sexes and several generations, vulnerable and mortal…” (s. 37). På annan plats skriver samme författare att vi har att ”acceptera människans existentiella villkor: vår avskildhet som separata individer, vår uppdelning i två kön och omöjlighet att vara båda, uppdelningen i föräldra- och barngenerationerna, vårt åldrande och vår dödlighet” (Werbart, 1996, s. 14). Utifrån dessa två citat har sju realitetsdomäner skapats vilka kommer att användas som ett raster. Under dessa rubriker kommer intervjusvar och reflektioner att samlas som bedöms ha relevans för respektive domän. Funderingar utifrån intervjuerna blandas med tankar kring tidigare gjord forskning. Domänerna benämns enligt följande: allokativa, konstitutionella, vertikala, horisontella, kapacitativa, deklinativa, respektive terminala realiteter. Beteckningarna får en utförligare definition i anslutning till respektive avsnitt.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för De existentiella villkoren

Filed under 10-De existentiella villkoren

i. Allokativa realiteter

Denna domän behandlar individens plats i världen i en grundläggande mening. Sådant som är fundamentalt, givet och lika för alla. Den berör hur vi uppfattar att vara födda och att vara individer. Att ingen kan förväntas hysa samma intresse för våra företag och idéer som vi själva. Ansvaret för det egna livet, att själv behöva sätta sin kurs och stå för sina val. Att förmågan att ta detta ansvar kan vara stukad av olika skäl, men ändå aldrig kan överföras på någon annan. En fråga vi kan ställa till materialet är: Vad säger intervjupersonerna som kan hjälpa oss att förstå hur de förhåller sig till de allokativa realiteterna?

Teman och reflektioner som bedömts anknyta till denna domän har inordnats under följande rubriker: Universum, samt En förtrollad värld.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för i. Allokativa realiteter

Filed under 11-Allokativa realiteter

Universum

Berättelser om rymdens storhet, såväl som om materiens djup, återkommer på många ställen i materialet. Ett intresse för astrologi, det vill säga att himlakropparnas positioner har en inverkan på individens personliga egenskaper och mående, finns representerat. Referenser till den gängse astronomin liksom till sådant som kvantfysik är dock mer frekventa. Universums utsträckning liksom den egna och mänsklighetens relativa obetydlighet nämns i relation till de perspektiv som den andliga världsåskådningen öppnar. En av respondenterna har sett en bild av Craig-nebulosan och menar att sådana stora strukturer talar för att det bör finnas utvecklingsnivåer såväl under som över mänskligheten. Att klimatförändringarna skulle bero på människans påverkan är eventuellt ett missförstånd och kan förklaras med större skeenden, i solsystemet och galaxen. Flera av respondenterna uppger att de mediterar och att detta kan ge en känsla av ”tomhet” eller ”space”.

Det går inte att utesluta att de många referenserna till universum och liknande kan fylla funktionen att annullera eller förminska de utmaningar eller konflikter som hör samman med livet här och nu. Det är resonemang som kan användas för att lyfta individen ur de gängse ramarna eller gränserna för människolivet. Kanske är det rentav ett sätt för individen att trösta eller vagga sig själv till ro. Det går att fundera kring dissociation eller den lindrigare formen absorption vilket kan uppnås via olika new age-praktiker och som Granqvist, Fransson och Hagekull (2009) skriver om. Exempel på sådant som kan tolkas i den riktningen förekommer även i detta material. Det går även att föreställa sig ett besläktat tillstånd som är självinducerat med hjälp av tankesystemet eller resonemang som detta stimulerar till. Detta kunde i så fall liknas vid diffusion.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Universum

Filed under 11-Allokativa realiteter

En förtrollad värld

”Synkronicitet” är ett meningsfullt sammanträffande som inte går att förklara uttömmande med sannolikhetskalkyler eller utifrån gängse naturlagar. Sådana händelser vittnar om att individen är mer intimt förbunden med omvärden än vad det kan verka. Denna förbundenhet associeras till Carl Gustav Jungs tankar om ett kollektivt omedvetet. Bakom vissa händelser går det att rentav ana en osynlig planering. Vissa möten kan uppfattas som att de är meningen att de ska ske:

För jag känner mig vägledd väldigt mycket. Man träffar dom människorna man ska träffa, man får dom mötena man ska ha. Det kan ju vara… Allting kan ju komma till en, till exempel en bok, så att att man får en större förståelse för nånting som man är i precis just nu. Alla dom här synkroniciteterna

Vissa möten beskrivs som ”metaforer”. En av respondenterna mötte en person som gav henne ett betydelsefullt råd:

Sen var det som den här relationen bara… Det var därför jag träffade honom, det förstod jag. För när han hade sagt dom här orden så hände det nånting. Så att jag träffade honom bara för att han skulle säga det, det insåg jag

En annan respondent hade nyligen mött en för henne främmande person och mötet hade känts ödesdigert. Eventuellt var denna person heller ingen verklig människa utan ett budskap som bara tagit formen av en människa:

Och det är lite som det här med att, ja, men det kan finnas metaforer liksom. Saker kanske kommer till en för att man behöver väcka upp saker, för att jobba med. Så egentligen kanske han inte… han kanske inte FINNS […] Han kanske bara kom där för mig, för att jag skulle få upp nånting till mitt medvetande

Vi kan lära av alla våra erfarenheter. Även sådant som drabbar personer i vår omgivning är samtidigt på ett intrikat vis sammanflätat med vårt eget öde och är en del av det som är meningen att vi ska få uppleva. En av respondenterna reflekterar kring att så många av hennes vänner och anhöriga dött och hon uppfattar att detta har med hennes egen läroprocess att göra.

Många uppgifter i intervjuerna gör ett sagolikt intryck. Vardagen rymmer synkronciteter, meningsfulla sammanträffanden och telepatiska aningar. Hammer (2004), med referens till Max Weber, skriver att new age står för en ”återförtrollning” av verkligheten: ”Människan är inte längre en dödlig biologisk varelse på en oansenlig liten planet i utkanten av en av många miljoner galaxer. Vi har åter blivit hjältar i en storslagen saga om livet” (s. 310). Att möten och relationer utgör budskap eller manifestationer som ska lära individen det ena eller andra kan uppfattas som etiskt problematiskt, då det inte är säkert att den andre får finnas till i sin egen rätt. Det finns en spänning mellan avskildhet och samhörighet. Individen är visserligen totalt ensam med det fulla ansvaret för sitt öde, men är samtidigt del av en stor och telepatisk gemenskap. I denna osynliga gemenskap ingår såväl vänner och bekanta, som änglar, andliga vägledare och hjälpare. Möjligen finns det i suveräniteten en dragning åt det ”oceanliknande” som Freud (1929/2008, s. 410) talar om, snarare än åt det existentiella, vilket i så fall möjligen pekar mot en tidig fas i livet när individen faktiskt var omsluten men ensam. Här och på många ställen i materialet finns över huvud taget en spänning mellan ytterligheter eller motsatser som förefaller större än vad som är normalt.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för En förtrollad värld

Filed under 11-Allokativa realiteter

ii. Konstitutionella realiteter

Denna domän handlar om individens tilldelade roll i naturen. Att från födseln vara begränsad eller nischad i en eller annan mening. Inte i förhållande till samhälleliga strukturer som generation, klass, könsroller, etcetera, utan mer konstitutionellt. Där det ena inte är bättre än det andra, bara annorlunda. Vi har inte vingar och kan flyga, som fåglarna, till exempel. Könet är kanske det mest fundamentala, att vi på grund av om vi föds som man eller kvinna kommer att vara avskurna från vissa erfarenheter och upplevelser. Dock kan detta även förstås mer generellt: Vi kan inte vara ”allt”. En fråga som går att ställa till materialet är: Vad säger intervjupersonerna som kan hjälpa oss att förstå hur de förhåller sig till de konstitutionella realiteterna?

Teman och reflektioner som bedömts anknyta till denna domän har inordnats dels under Kvinnor och män, dels under Växla kön, samt androgynitet.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för ii. Konstitutionella realiteter

Filed under 12-Konstitutionella realiteter

Kvinnor och män

Respondenterna beskriver manligt och kvinnligt som energier, poler eller kraftkällor i tillvaron och inom varje människa och detta associeras till Carl Gustav Jungs anima och animus liksom till den taoistiska filosofins yin och yang.

Utifrån psykoanalytisk teori har uppspaltningen i de två könen traditionellt setts som en fundamental och strukturerande princip, något som den uppväxande individen behöver förhålla sig till och på ett eller annat vis försonas med. Detta bejakas på sätt och vis av respondenterna. Synen på manligt och kvinnligt är essentiell. Utifrån feministisk teori liknar detta måhända mest av allt ett särartstänkande. Samtidigt betonas hur alla människor innehåller båda sidorna och att vi håller på att förvandlas på ett fundamentalt vis. I den meningen samsas inom den nyandliga världsåskådningen en både konservativ och en mer radikal eller exotisk uppfattning om manligt och kvinnligt med varandra.

Löwendahl (2002), i sin intervjustudie bland annat om genus inom new age, konstaterar att synen på manligt och kvinnligt är polariserat i hennes material. Sådant ses som givna kategorier. Män uppfattas som logiska och rationella, medan kvinnor är känsliga och intuitiva. Informanterna framhåller kvinnligt framför manligt, att det förra är mer centralt för det andliga sökandet. Författaren kommer till slutsatsen, att medan hos en författare som Simone de Beauvoir det är kvinnan som är ”det Andra könet”, så råder bland hennes informanter den motsatta uppfattningen: Här är det mannen som är ”den Andre”.

I föreliggande studie förenas intervjupersonerna i en kritik av de ”maktens män” som dominerar inom vetenskap, kyrka, politik, med mera. Det går dock att spekulera i att medan detta för kvinnorna kan ha ett i högre grad emancipatoriskt motiv, så fyller motståndet för männen en annan funktion eller får andra effekter.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Kvinnor och män

Filed under 12-Konstitutionella realiteter

Växla kön, samt androgynitet

Mellan inkarnationerna är det ofta möjligt att byta kön. Den som är kvinna idag kan alltså ha erfarenhet även av att ha varit man och vice versa och förmodligen upprepade gånger. Via reinkarnationsterapi är det möjligt för individen att få erinringar och kunskap om detta. Sådana minnen kan också komma spontant. Djupast sett är individen vare sig det ena eller det andra, eller både och. En kvinnlig respondent menar att det inte är svårt för henne att veta hur det känns att sitta i fängelse, eller att befinna sig i en skyttegrav, då detta är något hon själv har upplevt i tidigare existenser.

Individen utvecklas från ett mer ”enpoligt” tillstånd till att så småningom kunna omfatta såväl den maskulina som den feminina kapaciteten till fullo. Den färdigutvecklade människan är inte längre man eller kvinna, utan har blivit androgyn, en hermafrodit. Då kommer hon inte längre att bilda familj eller vara förälder. Detta medför att individen blir fri från många band. Hon behöver inte längre en representant av det motsatta könet, eftersom hon nu inrymmer alla egenskaper och kan ”polarisera med sitt inre”. Ett tecken på att utvecklingen går i denna riktning är de många skilsmässorna i vår tid: Vi lever i ”de olyckliga äktenskapens zon”. En respondent tänker sig att slutmålet inte är att vi ska bli androgyna, utan vill istället beskriva målet som att vi ska få tillgång till såväl vår manliga som vår kvinnliga sida: yin och yang.

Uppfattningen om könsväxling såväl som om en framtida androgynitet krockar med den aktuella domänens gränser. Över huvud taget är de många intervjusvar som behandlar totala eller fullkomliga tillstånd eller mål anmärkningsvärda sedda ur ett psykologiskt perspektiv.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Växla kön, samt androgynitet

Filed under 12-Konstitutionella realiteter

iii. Vertikala realiteter

Denna domän handlar om hierarkier, under- och överordning. Vertikalt beroende såväl som ansvar. I det ena fallet beroendet av de som har erfarenheter, kunskaper och befogenheter som individen själv inte har men stundtals behöver förhålla sig till eller få tillgång till: Myndigheter, skola, föräldrar. Gud? I det andra fallet ansvaret för de yngre, den kommande generationen eller dem som individen står i en ansvarig eller priviligierad ställning i förhållande till. Detta är roller som kan skifta, över tid och i olika sammanhang. En fråga vi kan ställa till materialet är: Vad säger intervjupersonerna som kan hjälpa oss att förstå hur de förhåller sig till de vertikala realiteterna?

Teman och reflektioner som bedömts anknyta till denna domän har inordnats under följande rubriker: Föräldrar och anhöriga; Att själv bli förälder; Etablissemanget; Ett nytt paradigm; Tro och vetande; De upplysta, samt Gud.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för iii. Vertikala realiteter

Filed under 13-Vertikala realiteter

Föräldrar och anhöriga

Nära anhöriga är ofta sådana som individen levt tillsammans med i en eller flera tidigare inkarnationer. Detta kan beskrivas som att hon ingår i en sorts storfamilj vars medlemmar följs åt liv efter liv. I själva verket är det relativt sällan vi träffar en person för första gången. En kärleksrelation kan på så vis få en fortsättning, liksom att konflikter kan redas ut på sikt. Att vi återser varandra fungerar ungefär som med en radiosändare och en mottagare. Vi dras tillbaka till speciella platser, grupper och specifika individer som vi har en anknytning till. I ett tidigare liv kan individerna ha kommit överens om att återses i nästkommande liv för att till exempel bilda familj. En intervjuperson beskriver sina band till föräldrarna såhär:

Alltså man låter sig födas, det är en kärlekshandling, och det gör man för att, i det här fallet, därför att jag hade något att sona gentemot min far i ett annat liv […] Och så har det ju varit med… Ja det är väl framför allt min far som var viktig. Min mamma och jag hade väl inte så mycket tidigare ihop

Innan födelsen har individen, med ett vuxet perspektiv, haft överblick över det liv hon ska födas till och skrivit ett slags kontrakt. Vilken relation människor har till varandra kan skifta mellan liven. Intervjupersonerna berättar om många olika erfarenheter av detta. En kvinna berättar att hennes dotter i ett tidigare liv varit hennes lillasyster. Systern hade uppskattat detta och därför sökt sig tillbaka till henne och är nu respondentens barn. En respondent berättar om hur hennes ex-partner i tidigare liv varit såväl hennes mor som hennes bror, vilket kunnat förklara den trevande inledning som relationen fick i det här livet. En kvinna berättar att hennes far i ett tidigare liv varit hennes älskade. Hon reflekterar över att det då kunde ligga nära till hands att tro att det i detta livet skulle ha funnits något incestuöst dem emellan, men att så har det inte varit, om än relationen beskrivs som komplicerad av respondenten.

Det vardagliga uttrycket att vi ”inte väljer våra föräldrar” som ofta ligger till grund för medkänsla med barns situation och ibland samhälleliga insatser blir här satt i fråga då individen faktiskt själv valt sin mamma och pappa. Talanger och egenskaper liknas vid ”ett slags psykiskt DNA, eller andligt DNA” som individen själv för med sig till det nya livet. Individens föräldrar är snarast att betrakta som medvandrare. En respondent säger om de likheter han funnit mellan sig själv och sina föräldrar: ”Men det är inte deras egenskaper jag har ärvt… [Jag: Det är dina egna?] Det är mina egna, ja. Men då passar det väldigt bra in på deras gemensamma uppsättning, psykiska genuppsättning, eller vad man ska kalla det.” Mozart nämns av ett par respondenter som någon som sysslat med musik i många inkarnationer. Dennes talanger gick inte att förklara enbart utifrån uppfostran eller den träning han fick bland annat av sin far.

Nyandligheten delar åtskilligt med den traditionella religionen, exempelvis att livet fortsätter efter döden, men möjligheten till rollbyte mellan liven är en föreställning som är förhållandevis exotisk. Psykoanalysen menar att detta att trotsa generationernas ordning och överskrida incesttabut, exempelvis att det lilla barnet vill gifta sig med föräldern av motsatt kön och konkurrera ut föräldern av samma kön, är normala fantasier. Chasseguet-Smirgel (1991) skriver:

Att frigöra sig från urscenens tyngd, undfly generationskedjan, att försöka ge liv åt ett barn utan far, eller utan mor, att föreställa sig född av en jungfru eller tro sig vara Gud, representerar utan tvivel lockande möjligheter (Chasseguet-Smirgel, 1991, s. 30).

Sådana fantasier kan leva vidare omedvetet hos den vuxne utan att de behöver innebära några bekymmer. En skillnad i föreliggande material torde vara att detta är uppfattningar som argumenteras för med förnuftsmässiga argument. Farias och Granqvist (2007) skriver att indikationer om att det förekommit så kallade ”role reversals” under uppväxten är mer frekventa i AAI-intervjuer med anhängare av new age än i normalpopultationen. Sådant pekar mot att individen haft en olycklig eller otillfredsställande relation till sina vårdnadshavare där hon i många fall tidigt fått axla ett alltför stort ansvar, vilket sedan upprepas eller återgestaltas i det nyandliga engagemanget.

Ett alternativt synsätt är att detta är latenta lockelser hos oss alla och att nyandligheten konkretiserar eller rättfärdigar dem.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Föräldrar och anhöriga

Filed under 13-Vertikala realiteter

Att själv bli förälder

Att bli förälder är inte nödvändigt, även om denna erfarenhet beskrivs som en positiv erfarenhet av de respondenter som är det. En kvinna fick sitt första barn i fyrtioårsåldern och berättar att hon då ”kallat” på sitt barn: ”Alltså, ja men vill du komma, så är du välkommen nu, jag klarar det här nu.” En respondent berättar att hennes dotter i ett tidigare liv varit respondentens mor, en kvinna med speciella gåvor. Under gravititeten gav detta respondenten styrka och nu gör det att hon känner sig tryggare i sin modersroll:

Men det är kanske lite att jag ser henne lite mer som stark nu. Hon är ju ett litet barn. Små barn är sköra, liksom. Men jag tänker den här intuitionen som jag hade, att, oj, hon är en stark själ, det är ingen fara, den stämmer nog. Jag har liksom lite mer kött på benen […] Hon håller på att lära in liksom… allting. Hon är ju intresserad av grejor. Alltså, den materiella världen. [Jag: Men det kommer inte mellan er, på nåt vis, att du tänker… Det där är min mamma?] Nä, det… gör det det. Få se nu. Nej enda gången när jag känt såhär, oj oj oj, det är när hon gör såhär lite massage på mig på ryggen såhär. För då känner jag, gud vilken healer hon är. Det här känner jag igen.

Det går naturligtvis att leva ett rikt liv utan barn. Många ges aldrig möjligheten eller får kontakt med en längtan när det är för sent. Det kan så klart också vara ett väl övervägt beslut. Vad som dock kan problematiseras är om inställningen att inte vilja bli förälder motiveras av eller bagatelliseras utifrån den nyandliga världsåskådningen. Det är uppenbart hur individen skulle kunna komma till en sådan slutsats med hänvisning till att föräldraskapet hunnits med i tidigare liv eller att hon eller han blivit alltför utvecklad i andligt hänseende för att längre ägna sig åt sådant. Något som då argumenteras för med hänvisning till idéer inom tankesystemet och utifrån en självbild som upprätthålls med hjälp av samma tankesystem.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Att själv bli förälder

Filed under 13-Vertikala realiteter