Category Archives: 04-Psykoanalytiska perspektiv

Psykoanalytiska perspektiv

För Sigmund Freud var religionen mer eller mindre entydigt en dålig lösning. Människors religiositet förklarade han som en regression tillbaka till en tid i livet som varit enklare. Genom att en allsmäktig Fader projicerades ut i världsrymden blev livet mer uthärdligt och den troende kunde avhända sig en del av sitt eget ansvar och lindra sin existentiella ångest. Religion var för honom (Freud, 1927/2008) ”en skatt av föreställningar födda ur behovet att göra den mänskliga hjälplösheten uthärdlig, byggd på material av minnen av barndomens hjälplöshet, den egna och människosläktets” (s. 362). Övergivandet av religionen såg Freud som en ”uppfostran till realiteten”:

Förvisso kommer människan då att befinna sig i en svår situation; hon blir tvungen att erkänna hela sin hjälplöshet, sin obetydlighet i världens vimmel, då hon inte längre är skapelsens medelpunkt, inte längre föremål för en välvillig försyns ömma omvårdnad. Hon kommer att befinna sig i samma situation som barnet som lämnat fadershuset, där det var så varmt och behagligt. Men infantilismen är till för att övervinnas, inte sant? Människan kan inte i evighet förbli ett barn, hon måste till slut våga sig ut i det ”fientliga livet” (Freud, 1927/2008, s. 390).

Efter Freud har det kommit psykoanalytiker som varit mer försonligt inställda till religion. Winnicott (1971) talar om barnets mellanområde där inre och yttre verklighet i bästa fall kan mötas och han skriver att denna betydelsefulla sfär då ”bibehålls hela livet igenom i det intensiva  upplevande som hör samman med konst och religion, ett fantasirikt sätt att leva och skapande vetenskapligt arbete” (s. 37). Om den nya andligheten specifikt ur ett psykoanalytiskt eller psykodynamiskt perspektiv finns inte så mycket skrivet. Wikström (1998) skriver att new age och liknande möjligen är den ideala religionen för ett ”borderlinesamhälle”. Faber (1996) lyfter fram och exemplifierar vad han uppfattar som infantila drag i denna nya andlighet och hans analys påminner en hel del om hur Freud karaktäriserade religionen på sin tid.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Psykoanalytiska perspektiv

Filed under 04-Psykoanalytiska perspektiv

Några psykoanalytiska begrepp

Enligt psykoanalysen så laddas det lilla barnet upp av sina föräldrar eller vårdnadshavare och får i lyckligaste fall en behaglig och priviligierad start i livet: ”His Majesty the Baby”, karaktäriserar Freud (1914/2003, s. 92) denna tillvaro. Detta ihop med dess begränsade resurser i många avseenden gör att barnet under en period inte kommer att behöva konfronteras med de bistra realiteterna, utan tillåts befinna sig i ett tillstånd av infantil omnipotens. Dock måste individen, vid någon tidpunkt under sin vandring mot vuxenlivet överge, tona ned eller åtminstone komplettera dessa infantila och i förhållande till hennes verkliga kapacitet och omvärldens förväntningar orealistiska fantasier eller önskningar. Inom psykoanalysen ses en gynnsam lösning av denna konflikt som själva porten till ett balanserat och hälsosamt vuxenliv (Freud 1996b). Denna utmaning har exempelvis Werbart (2000) beskrivit i ett antal punkter vilka kan ses som en sammanfattning av det mänskliga livets predikamenter. Han skriver att vi är ”irretrievably doomed to live as separate ’in-dividuals’, dependent on each other, divided into two sexes and several generations, vulnerable and mortal” (s. 37).

De mentala operationer som kallas försvarsmekanismer fyller en buffertfunktion för individen. Enligt psykoanalytisk teori används dessa för att hålla obehagliga impulser eller insikter borta från medvetandet och skydda mot ångest. Försvarsmekanismerna indelas hierarkiskt från primära/omogna till sekundära/mogna beroende av hur stora inskränkningar eller förvrängningar dessa medför för självbild och omvärldsuppfattning och även utifrån de perioder i utvecklingen när de är naturliga. Omogna försvar gör livet mer uthärdligt genom att individens problem förläggs till andra och annat ”där ute”.

Psykoanalysen talar om regression av olika slag. Gemensamt är att individen då faller tillbaka på en typ av upplevande eller ett sätt att relatera till omgivningen och livets plikter eller villkor som med avseende på individens kronologiska ålder egentligen hör till ett passerat utvecklingsstadium. Inte sällan används ordet med en negativ innebörd, men regression spelar även en naturlig och livsbefrämjande roll i våra liv, till exempel i förälskelse, lek och skapande verksamhet. Det är vidare normalt att regrediera till enklare och mer välbekanta strategier i mycket stressande situationer, inför påfrestningar som individen inte vet hur hon ska hantera eller som kanske överstiger också vad de flesta kan klara av, exempelvis naturkatastrofer, svåra olyckor, fångenskap och hot mot ens överlevnad. Detta kan inkludera att då vilja föreställa sig en högre, omhändertagande instans som vakar över individen. Talesättet att det inte finns några ateister i skyttegravarna (”There’s no atheists in  foxholes”) har ifrågasatts, men kan ändå kan tjäna som en illustration ur folkpsykologin. I normala fall kommer individen så småningom att kunna återgå till sin normala funktionsnivå. Individens normaltillstånd kan sägas vara hur denne klarar av att fungera under påfrestningar från en genomsnittsomgivning. PDM Task Force (2006) beskriver detta som ”a person’s center of psychological gravity” (s. 23).

Vägen till att individen skaffar sig en privat inre värld av ett slag som också ackompanjeras av en någorlunda realistisk uppfattning av och ett deltagande i yttervärlden går via många steg. Jemstedt (1993) beskriver detta som en dialektisk process mellan förening och avskildhet som så småningom etablerar en hälsosam åtskillnad. Tidigare funktionsnivåer kommer att finnas kvar som kraftkällor och möjliga reträttplatser. Vuxenlivet vore en torftigare tid och termen ”vuxen” kanske inte ens adekvat om individen inte också hade tillgång till dessa andra sidor av sig.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Några psykoanalytiska begrepp

Filed under 04-Psykoanalytiska perspektiv

Individuella skillnader

James W. Fowler (Bergstrand, 1990; Fowler, 1981/1995) har utifrån intervjuer med framför allt kristna troende differentierat ut sju typer av religiositet. Dessa följer på varandra som nivåer i ett sorts mognadsförlopp, med viss koppling till individens ålder. För att hitta författare som utifrån något slags psykodynamisk referensram undersökt individuella olikheter inom nyandlighet och new age behöver man förmodligen gå till jungiansk, humanistisk eller rentav transpersonell psykologi. Detta skulle dock hamna utanför ramarna för den här studien att närmare undersöka och försöka redogöra för.
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Individuella skillnader

Filed under 04-Psykoanalytiska perspektiv